Östran/Nyheterna den 2 augusti 2005
ÅRETS LOKALPROFIL

Foto: Frida Alexandersson.

Sam Blixt har utsetts av Östran/Nyheterna till Årets Lokalprofil för sina insatser inom släktforskningen.

Han har varit pionjär på att föra in digital teknik på släktforskningens område.

Från motorcyklar till släktforskning

Släktforskarkändisen, Sam Blixt, Oskarshamn, har utsetts till Årets Lokalprofil 2005.
Han är den andre som får Östran/Nyheternas pris. Förra året gick det till sång och låtskriverskan Elin Sigvardsson med rötterna i Mönsterås. För de allra flesta länsborna är Sam Blixt mest känd som expert i släktforskarfrågor. Inte minst SR Kalmar använder sig av honom mycket när det gäller konsten att söka i olika databaser.

– Men de är ingalunda ensamma. Helsingborgs Dagblad gjorde reportage om mig tidigare i år. Den dagen var 600 besökare inne på min personliga hemsida och sökte uppslag, berättar Sam Blixt.

Hans hemsida, http://samblixt.se lär vara den mest besökta privata hemsidan i länet. – Sist jag tittade var besöksantalet uppe i över 95 000, berättar Sam.

Intresserad av allt
Det är fel att tro att Sam Blixt är inskränkt med bara ett intresse som släktforskare.
– Jag är intresserad av nästan allt, berättar han när vi sitter i villan på Tällskärsgränd. Hans förflutna är också intressant. Han föddes 1934 i Gransmåla, cirka en kilometer från Korsvägen utanför Oskarshamn. Men redan när han var fyra år flyttade familjen till Järnforsen där fadern startade en kombinerad rörelse som smed med cykelverkstad. – Egentligen var jag där för jämnan och lärde mig både det ena och det andra. 1952 dog hans far efter en magsårsoperation.

Då växte Sam in än mer i rörelsen, som han förvaltade. Det stora intresset var också motorcyklar. Fordon som både såldes och reparerades i rörelsen.

Speedway
Med sådana kunskaper blev han också intressant för den blommande speedwayverksamheten i Målilla vid den här tiden.
– Min syssling Alf Jonsson var ett stort namn. Jag följde med och var mekaniker åt honom och andra i Dackarna under nästan tio år. I dom sammanhangen träffade jag också min fru Solveig.

Affe Jonsson låg i världstopp när en svår olycka i engelska Southampton satte stopp för karriären. Han bröt benet och kunde aldrig mer göra sig riktig rättvisa.
– Efter det svalnade speedwayintresset, berättar Sam Blixt.

Den tekniskt kunnige Sam flyttade till Oskarshamn. 1961 gifte han sig med Solveig och han jobbade en period som industrielektriker på Kopparverket. Sam var bildningssugen och läste mycket på kvällstid och var till slut ingenjör.
– Men när jag var klar med det fanns inga jobb. Varvet hade gått i konkurs och Kopparverket var nedlagt.

Istället öppnade sig möjligheter för Sam att vikariera som lärare. Det första var en kort period på Rödsleskolan, sedan blev det vikariat i Mönsterås och på Södertornsskolan.

– Jag trivdes så bra att jag beslutade för att utbilda mig ytterligare och även få behörighet. Därför kom Sam att i slutet på 60-talet plugga på tekniska högskolan i Stockholm kombinerat med lärarhögskolan.

– Där väcktes mitt dataintresse. Redan i slutet av 60-talet satt jag och programmerade hålkort, som det handlade om då. Så jag har hållit på med data i mer än 35 år.

Studierektor

När behörigheten var fixad fick Sam jobb på Gymnasieskolan och senare som studierektor på Komvux.– En period var jag studierektor. Men som sådan tjänade jag sämre än lärare. Dessutom var det jobbet inte lika roligt. Så jag återgick som lärare.

– Det var bra betalt lärarjobbet vid den tiden. Inte minst beroende på att man kunde ta fler lektioner än vad som ingick i tjänsten.

Under 70-talet, efter att studierna var slutförda, fick också Sam och Solveig barnen Anders och Anna. Anders är idag 32 år och bor i Berlin. Anna är 28 år och bor i Falun, men flyttar i dagarna till Linköping. 1977–78 var det också dags för villabygge. Gissa vem som fixade det? Jo, Sam själv förstås. I slutet av 70-talet vaknade intresset för släktforskning hos Sam. Det var mikrofilm och väntan på beställda rullar som gällde. Sam beslutade sig för att lägga upp sin släkt på data.

Det fick hembygdsforskaren Gunnar Källenius höra talas om. Han blev mycket intresserad och det är embryot till Person- och lokalhistoriskt forskarcentrum, PLF. En av de största släktforskarföreningarna i landet med 1 100 medlemmar från stora delar av landet.
– Vår databas är den största, regionalt baserade. Totalt finns 3,6 miljoner poster där. Det började i början av 80-talet med att vi förde in 5 000 från Döderhults församling. Sedan bara växte det.

– Inom kort kommer stora delar av det ut på fyra olika cd-skivor. De släpps i slutet av året. En av skivorna täcker norra Kalmar län och delar av Östergötland. En annan täcker mellersta länet och en del i Jönköpings län. Den tredje är för södra länet och en del av Blekinge och den fjärde täcker Öland. Totalt är det 180 församlingar som täcks av de insamlade och inskrivna uppgifterna i databaserna.

Motorcyklar

Ett intresse Sam ständigt går och bär på är de motorcyklar han upplevde under sin ungdom på 50-talet. Han visar några fina böcker om gamla mc-märken.Han har köpt boken i Tyskland.
– Det var sådana här vi jobbade med hemma i Järnforsen.
– Jag körde också mycket motorcykel själv. Ett år åkte jag åtta gånger till Stockholm fram och tillbaka. Vi åkte också och tittade på TT-tävlingar i Hedemora.

– Det var ju dåliga vägar och inte alls som nu. Rent ut sagt var det livsfarligt. Jag har varit nära döden många gånger på motorcykel. Jag har flugit som en projektil över styret i skjorta och byxor, men utan hjälm. Märkligt nog utan att skada mig. Därför känner han inget sug efter att bli så kallad återfallsknutte. Det är roligare att läsa om gamla motorcyklar och titta på bilder av sådana man minns.

Sprang broloppet

Sam är också en person som går sina egna vägar och gör oväntade grejer.
– Jag fick ont i ryggen och gick hos kiropraktor. Jag tyckte inte jag kunde hålla på med det så jag frågade vad jag skulle göra för att slippa det onda.

– Börja springa eller lyft skrot sa kiropraktorn. Skrot lyfte jag mycket som smed. Jag började att springa istället och det gick bättre och bättre. Jag halverade tiden på min träningsrunda ut till Stångehamn. 1999 slutade det med att han ställde upp i Broloppet mellan Köpenhamn och Malmö.

– Då var jag i alla fall 65 år. Det var en upplevelse. Släktforskningen tar sig hela tiden nya uttryck för Sam.

– Numera samlar jag på gamla kartor och gamla telefonkataloger. Kartorna visar rätt känsla för hur det såg ut förr. Han visar en länskarta från 1700-talet. Där finns inte många vägar och större samhällen.

– I gamla telefonkataloger kan man se vad folk man hittar hade för titlar. Prästerna var ofta inte alltid så titelsjuka när de förde folkbokföring. Äldsta telefonkatalogen i samlingen är från 1921 och framme på bordet ligger en från hans eget födelseår, 1934.

Till utnämningen Årets Lokalprofil finns också ett stipendium på 10 000 kronor.


• Vad ska du använda pengarna till?

– Det blir enkelt. Alla extrapengar jag får in går i stort sett till böcker och CD-skivor kring släktforskning. Det blir sådant för hela slanten, tror han. Släktforskningen har också fört honom ut i världen genom åren. USA, Tyskland, Ungern och Åland (Finland) har han varit i.

– Men mest reser jag runt på olika sammankomster och berättar om databaserna och sökvägarna. Småland är ett centrum för släktforskningen i vårt land. Ingenstans är intresset och kunskapen så stor, säger Sam.

Torsten Strömberg